Of course it hurts

Of course it hurts when buds burst.

Otherwise why would spring hesitate?

Why would all our fervent longing

be bound in the frozen bitter haze?

The bud was the casing all winter.

What is this new thing, which consumes and bursts?

Of course it hurts when buds burst,

pain for that which grows

and for that which envelops.

 

 

Of course it is hard when drops fall.

Trembling with fear they hang heavy,

clammer on the branch, swell and slide -

the weight pulls them down, how they cling.

Hard to be uncertain, afraid and divided,

hard to feel the deep pulling and calling,

yet sit there and just quiver -

hard to want to stay

and to want to fall.

 

 

Then, at the point of agony and when all is beyond

help,

the tree's buds burst as if in jubilation,

then, when fear no longer exists,

the branch's drops tumble in a shimmer,

forgetting that they were afraid of the new,

forgetting that they were fearful of the journey -
feeling for a second their greatest security,

resting in the trust

that creates the world.

 




Vacker poesi, ytterst bra på såväl engelska som svenska, trots att Karin Boye skrev den på svenska.

Jag önskar att tiden inte gick så himla fort, så jag hann känna in våren mer.


If you are not very careful your possessions will possess you

Jag tänkte bara om tipsa om den hemsida där jag nästan uteslutande köpt mina smycken under flera år. Shopen drivs av tjejen Matilda som även har en mysig blogg.

Dessa bedårande smycken klickade jag nyss hem:






Länk till shopen hittar ni här och till bloggen här.

Jag tror ju på livet före döden

Igår kväll agerade jag hemmafru och stod med grillad fläskfilé samt bulgursallad tills att Anton kom hem. Mysigt för en kväll då och då kanske, men jag insåg att jag aldrig skulle orka leva som hemmafru. En hemmaman kanske inte vore helt fel dock?

Mitt huvud känns likt den segaste av kolor. Jag vet varken ut eller in, knappt vilken dag det är och än mindre hur jag ska hinna med allt under de kommande veckorna. En storslagen show närmar sig, till den behövs mycket reptid och energi. Biljetter finns att köpa här. Jag fick dessutom idag reda på att jag kommer att ha minst ett, kanske två, prov veckan efter sommaravslutningen. Det blir kul.

Påsklovet var mycket välbehövligt, och även om jag inte fick ens en millidel av allt plugg gjort var det riktigt produktivt. Produktivt i den bemärkelse av att stressa av mig och njuta av solen och vänner. Påskhelgen tillbringades ute på mitt lantställe och för ovanlighetens skull följde hela familjen med.












Det var picknick bland högarna i Gamla Uppsala med Malin, boule med den finaste pojken jag vet, parkgrill, en broders tjugosexårsdag och skogspromenad i ett hav av blåsippor. Bland annat. Det var påsklov. Mums.

I’m made out of glue

Alltså, nej, det här är ju ingen matblogg men jag är lite stolt över middagen jag (och Niklas då...) fixade ihop en vanlig onsdagskväll. Det var mumsighet på hög nivå.

Förrätt:



Avokado med skagenröra

Huvudrätt:



Bakad potatis, vitlöksstekt kyckling, créme fraiche med sweet chilisås (vinnande kombination!) och grekisk sallad

Efterrätt:



Fruktsallad på jordgubbar, vindruvor och sharonfrukt

My boyfriend is killing me

Nej, rubriken är inte sann, den är mest där för att Robyn är grym. En annan som är grym är Anton, som det här inlägget är handlar om, på förfrågan av "hemlig beundrare". Grym är han för att han krossar mig i schack, bland annat.


Förutom att vara grym är han lika from som jungfru Maria, eller försöker åtminstone:



Även om rubriken inte stämmer är det sant att det vissa dagar känns som att jag skulle dö om jag inte träffade honom. Mitt hjärta bultar rätt hårt för den här mannen. (Jag känner mig mest som kvinna, så det vore ju lite underligt om jag hade en pojke till pojkvän. Tror att jag lägger av med hela den här manboy-grejen, så att han fattar att jag faktiskt inte vill ha Erik Saade...)





Fin.




Colour my life with the chaos and trouble

Nej, jag syftar verkligen inte till att visa upp mina stridsärr efter en joggingtur som skulle varit 7km lång, men blev 2m på grund av en isfläck. Jag vill inte berätta om hur ont jag har, och jag har inte alls skrämt upp folk med att säga att jag sitter och förblöder. Jag är inte alls en attention-whore idag. Det förstår ni väl?



With a heart on fire, everything works out fine

Minst en av mina vänner kommer förmodligen att döda mig för det här, andra jubla. Hur som helst, idag gick jag till frisören, och reslutatet visas på en bild här under (mest tillägnat Björk Mirjamsdotter). Ni får ursäkta det faktum att bilden är tagen i en något smutsig badrumsspegel...



I keep you on my mind both day and night





Tage Danielsson, en genialisk man, om kärnkraft.

It’s freezing out here on the pavement, but in your arms it’s heaven

En ovanligt solig eftermiddag i mars begav jag och Gabbi oss till Stockholm, för att hälsa på vår fina vän Björk. Vi åt en himla massa pastasallad, godis och chips, vi smälte ett durkslag på spisen och fyllde Björks lägenhet med plastdoft och rök och vi vandrade runt söder och åt lunch vid vattnet. Lite sånt man gör. Ett fint dygn! Men hur skulle det kunna bli annat, å andra sidan?









(Det var mindre allvarligt då den sista bilden togs än det ser ut, mest skrattigt och kramigt faktiskt. Björk ser dock ut sådär när en kamera plockas fram. I nästa ögonblick gömmer hon sig. Toka! Fina tjej.)

Jag gömde mina drömmar precis där din axel blev till hals

Jag börjar fyllas av vårkänslor. Att lyssna på sommarspellistor och längta till festival och bad är ganska så oundvikligt, men jag börjar trots det känna mig tillfreds med att vara där jag är nu. Jag lyssnar till knastret under mina fötter när isen brister och till fågelsången. Jag går och nynnar och håller en väldigt fin hand och jag ler. 

Dessutom har jag haft en förunderligt produktiv söndag för ovanlighetens skull. Jag har mejlat in cv och diverse intyg till ett ålderdomshem, pluggat både spanska och kemi samt sprungit 7km i solljus.

Det är härligt att vara positiv efter ett himla massa mörker. Mmmm. 



the toast that never ends

Jag orkar dock inte skriva något idag. Ikväll är en sådan kväll då jag mest av allt vill ha en lång kram, eller bara gråta. Kruxet är dock att jag är ensam hemma, min bror flyttar ut för femtioelfte gången, och jag lyckas inte gråta. Så jag får helt enkelt gå och lägga mig och vakna på en bättre sida imorgon. Eller så tar jag en kopp te, sätter på mig fina nya underkläder (handlade på twilfit för 600 kronor idag, presentkort, jag borde vara överlycklig!) och kollar på grey's anatomy.    

baby it's cold outside

Jag fick en skoluppgift på en engelskalektion jag hade häromdagen. Uppgiften var väldigt fri, muntlig eller skriftlig, och fick gå ut på i princip vad som helst. Ett förslag var att blogga på engelska och det lät lockande eftersom jag då kan kombinera skola och intresse samtidigt – genialiskt helt enkelt! Hur som helst, att varje dag komma på något värt att skriva om kändes som något jag inte kunde lova, så då tänkte jag att jag kunde hoppa på utmaningen med denna lista på 30 punkter, en om dagen, precis som resten av bloggvärlden.

Wish me luck, from now on  I’ll be writing in English. At least for 30 days.  

 
Day 01 -  Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment


sipping on the sweet nectar








Fyra snygga och glada tjejer, vars fulla charm förvisso kanske inte fångats på dessa bilder, klädde sig i fyra långklänningar en dag under jullovet.

just let me sleep, for I'm coming down cold

Denna dag känns som något av en fortsättning på föregående dag. Åtminstone vad gäller mitt tillstånd, trötthet. Att gå upp klockan sju för första gången på flera veckor gick inte så bra för mig. Nu ska ni få en inblick i min morgon.

07.00 ringer alarmet, låten "Seasons of love" från musikalen "Rent" hörs ur mobilens kassa högtalare, likt den gjort i snart ett par år, i princip varje morgon. Den är som vanligt lika svår att vakna till och lika lätt att snooza till. Jag ligger kvar i sängen i drygt en timme trots att jag stänger av alarmet efter en halvtimme. Jag inser att tiden är knapp men tänker ta en snabb dusch. Jag använder balsam istället för tvål och den korta duschen blir till en halvtimmes dusch då jag ställer mig och filosoferar och glömmer bort tiden. När jag sätter mig vid frukostbordet häller jag kaffe på gröten. Jag stannar sedan vid ett foto av mig som barn och ställer mig återigen och filosoferar, tills jag påminner mig om att jag har bråttom. Springer till bussen efter att ha rafsat ihop de sista sakerna, missar den, och sedan när jag kliver på nästa buss snubblar jag vackert in på den. 



Varsågod. Denna dag har jag håltimme i fyra timmar, så det finns väl inte alltför mycket som kan gå fel. Efter skoldagens slut ska jag och Lisa ta bussen/tåget till Stockholm för att hälsa på i hennes lägenhet. Hon kommer att få en fin överraskning.


'cause I miss you

Denna tjej var min skypedejt i ett par timmar nyss. Hon är saknad, älskad och underbar. Hennes namn är Malou Jorhem Wåhlin.





Jag är trött idag. Så trött att jag inte riktigt känt mig vaken på hela dagen, inte hängt med i samtal och hört som en kratta - inte föstått vad folk har sagt förrän de redan pratat med mig i en halv minut. En sak måste jag dock göra innan jag går och lägger mig. Jag måste mejla kvinnan som är ansvarig för värdfamiljerna i Madrid. Hon är en jättegullig, rar och trevlig kvinna men jag anser inte att hon skött placeringen av värdfamiljer på ett bra sätt. Min första värdfamilj, som hon själv sa inte klarade av att ha en elev, har nu fått en ny elev. Min andra värdfamilj, som var underbar, och som jag uttryckligen sagt verkligen förtjänar en ny elev, står nu utan elev. Detta gäller inte bara min familj, utan flera vars elever flyttat ifrån dem har fått nya elever. Jag kommer inte att komma till ro innan jag mejlat.

man is a giddy thing

Den tionde januari är dagen mitt jullovs sista dag och dagen då jag kom hem från ett tre dagar långt körläger. Fast långt var det sista som lägret var. Långt är också det sista som mitt lov har varit, det har liksom flugit förbi i en faslig fart. Jag bävar lite inför att gå upp tidigt för att gå till skolan imorgon eftersom det innebär att vardagen börjar, men jag längtar till Rosendal också, så det är inte bara negativt att skolan börjar. Tänka sig, att jag redan hade börjat skolan om jag åkt till Madrid. Tänka sig, att jag ännu inte satt mig vid middagsbordet. Det är en underlig tanke.

Lovet var välbehövt och lagom innehållsrikt men lite väl kort.





Jag var som sagt i Stockholm en dag, med Hannah och Felix. Fint. Malou den stackarn, som jag tänkte träffa, låg hemma sjuk och nu är hon i Madrid. Riktigt dumt. 



Och så ska självklart internet och bilduppladdning bråka, så jag återkommer senare med fler bilder. Bland annat på fyra snygga tjejer i långklänning, omnivilleveta.

Heartbeats

Så. Nytt land, ny blogg, ny start (?). Nja, snarare ett bekant land, en fortsättning på bloggande under ett nytt namn och en fortsättning på livet i allmänhet. Så känns det, snarare än att allt är nytt. Mitt rum och min säng är mig nu bekanta, fast ändock inte riktigt likadana som de var innan jag åkte. I mig ryms mest förvirring och mycket tid till eftertanke varken lämnas eller tas. Fast ja, vi får se. Huruvida jag finner bloggande lika nödvändigt eller stimulerande hemma i Uppsala. Hemma. Ett hem är varän man jag finner mig nöjd. Jag tror att jag är ganska nöjd här. Nöjd med ett nytt år. Nöjd fast missnöjd med att skolan snart sätter igång.      

Nu är klockan mycket och den blev ännu mer när jag nyss kom ihåg att jag ska upp om knappt sju timmar, för att med Hannah följa med Felix till en modellagentur. Kan man tänka sig? Ja, det kanske man kan.



Tänkte lägga upp du-vet-vilken-bild-vi-bråkade-om-Felix från Västkusten i somras, men har ni honom på facebook får ni se den där istället. Sanningen är den att jag är rädd för hämnd om jag lägger upp den...

RSS 2.0