Day 06 – Your day

My day started when the alarm rang 08.20. Anton took the bus before I did, since he got stressed by the pace I had preparing everything, I think. As usually, Mandus made me feel very slacky by greeting cheerfully on his way biking to school while I stood by the bus stop, waiting for the bus. The thing is, he has about three times the way to school that I have.

My first class was physical education, and then I ran at a treadmill for twenty minutes. The next class was biology two and a half hour later, and we sat counting grains of maize to study genetics...

After school I collected my contact lenses at Synoptik, and then I went to Hannah's home to have dinner with her. We ate tomato soup, toasted bread and mozzarella. From there we walked in the cold winter night to our choir. It was, as always, very fun and cozy. I have a really good feeling about the show we're doing in May.

I walked home (from the bus stop) gazing at the stars. Home to an empty house. Ate my second dinner.

The day passed by real quickly and was no different from every other day - except for the fact that I had very pleasant company for breakfast, that is.

Day 05 – Your definition of love

Love is having something you don't want to loose. I love my friends and my family.

It's that easy, and still it isn't. There is a different kind of love, when you're enamored and have that person that you can't stop thinking about. It doesn't necessarily mean that it's stronger, but just different. Right now love is what makes me smile while walking down the street.

My family on Christmas Eve morning. Having all members of the family together in the same place at the same time is rare, and a bit messy, but I love it.

Day 04 – What you ate today

This must be the most interesting blog post ever. So, what did I eat today?

For breakfast/lunch I had a bowl of porridge. On top I had some raspberries, pumpkin seeds and linseeds. It's the perfect combination! I also ate an orange and a cup of coffee.

Later on, I ate a banana and a pear, just so I wouldn't die before it was time for dinner. Somehow magically, two gingerbread toffees went down as well.

For dinner, I had hash of fried diced meat with onions and potatoes, or as it's sometimes called - Swedish hash.

You could think I'd be satisfied with that, but no, after dinner me and Lisa went out to buy crisps, dip and candy. Now I feel sick...

Day 03 – Your parents

My parents are Ing-Marie Berg and Mats Berg. They are born in 1953 and 1955, both of them in Stockholm. They met in medical school and decided to get married and have three children. Now they are doctors and soon they will have three grown-up children.

My mother is a very motherly woman, always ready to help. She is sometimes too kind, and she is the most empathic person I know. We are very alike when it comes to showing emotions, and it's not rare to see us sitting by the kitchen table crying together, sometimes it seems without an explainable reason. Like me, my mother is always late. We have watched "Mitt i naturen" together since I was in 6th grade, I think, and she is the kind of person who loves to just sit down to have a cup of tea and talk or go for long walks. 

One of my mother's brilliant ideas.

My father is a hard working man who needs perfection in everything he does, and I think he can be too hard on himself from time to time, but I am proud of him. He hates being late, and hates to wait. We have had a huge number of fights about who should be in the bathroom, but I think we have come to some kind of understanding now (mostly him understanding that I need long showers...). My father loves working out, and I think that he is the one getting me interested in running in the first place. He doesn't often show his emotions, but he cries when he watches romantic movies.

We may have had, and still have, our disputes, but I love them both very much.

Day 02 – Your first love

I am sure I had some fling in kindergarten, but the first love I can remember clearly is a boy named Patrik Eriksson. He was adopted from China and had glasses. We danced at the class parties, we would go out in the forest to kiss each other secretly and we slept head to foot. When we were in 1st grade he had a stroke, and got cerebral palsy - cp. I don't think that I fully understood what happened, but that ended what we called our relationship. 

More than ten years have passed since then, and today I have a very different view of love but I know that I called what we had love back then. It was the time while your relationships started with someone slipping you a note or your best friend asking in your stead. Sometimes I wish life still was that easy.

Day 01 - Introduce yourself

My name is Ellinor Kristin Berg. According to my parents they named me after Evert Taube's daughter, of whom he often sings in his songs. My nickname is Ellen, and it's used frequently among my friends. Now I can't even remember how and when I got it. I was born the 27th of August in 1993 in a hospital named Karolinska, situated in Solna, Stockholm. My home until I was five was what I recall a house with a big garden with lots of fruit trees in Spånga, Stockholm. In 1998 me and my family moved to Eskilstuna and I started school, quite satisfied with it. The summer when I was to turn ten, 2003, we moved once again, to Uppsala, and this time I was devastated. But just like the last time we moved, it worked out fine. I found myself calling Uppsala my home very soon. 

Now I'm at school, Rosendalsgymnasiet, and it's a place that I not seldom find myself calling home. Of course I cannot say that all is perfect, for example I should be studying chemistry right now since I have a free period, but instead I'm writing this blog post. I actually don't have a clue why I study science.

A while ago, I was thinking about this stupid thing how you would describe yourself with tree words, and I figured faithful was one of them. To my friends and family, that is. I would also say that I have a wonderful family and wonderful friends. I'm not sure what the other two words would be, but I think I'm a human always trying to see life through a positive perspective. Some call me naive, just because I want to believe that all people are good. Another quality that I find important, both when it comes to myself and others, is empathy.

Naturally, I have qualities that aren't positive as well. I'm always late and I am sometimes very clumsy, which a scratch mark (that I made myself) on my cheek shows right now. I tend to do things in the nick of time, but I also have this need to do them perfectly.

Which reminds me that I have to go wrap some gifts right now, since a couple of my friends turn a year older tomorrow!    

Ps. I wrote this post on two different occasions, I'm not in school right now, thank god. But wait, I don't believe in god. Ds.

the toast that never ends

Jag orkar dock inte skriva något idag. Ikväll är en sådan kväll då jag mest av allt vill ha en lång kram, eller bara gråta. Kruxet är dock att jag är ensam hemma, min bror flyttar ut för femtioelfte gången, och jag lyckas inte gråta. Så jag får helt enkelt gå och lägga mig och vakna på en bättre sida imorgon. Eller så tar jag en kopp te, sätter på mig fina nya underkläder (handlade på twilfit för 600 kronor idag, presentkort, jag borde vara överlycklig!) och kollar på grey's anatomy.    

baby it's cold outside

Jag fick en skoluppgift på en engelskalektion jag hade häromdagen. Uppgiften var väldigt fri, muntlig eller skriftlig, och fick gå ut på i princip vad som helst. Ett förslag var att blogga på engelska och det lät lockande eftersom jag då kan kombinera skola och intresse samtidigt – genialiskt helt enkelt! Hur som helst, att varje dag komma på något värt att skriva om kändes som något jag inte kunde lova, så då tänkte jag att jag kunde hoppa på utmaningen med denna lista på 30 punkter, en om dagen, precis som resten av bloggvärlden.

Wish me luck, from now on  I’ll be writing in English. At least for 30 days.  

Day 01 -  Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

sipping on the sweet nectar

Fyra snygga och glada tjejer, vars fulla charm förvisso kanske inte fångats på dessa bilder, klädde sig i fyra långklänningar en dag under jullovet.

just let me sleep, for I'm coming down cold

Denna dag känns som något av en fortsättning på föregående dag. Åtminstone vad gäller mitt tillstånd, trötthet. Att gå upp klockan sju för första gången på flera veckor gick inte så bra för mig. Nu ska ni få en inblick i min morgon.

07.00 ringer alarmet, låten "Seasons of love" från musikalen "Rent" hörs ur mobilens kassa högtalare, likt den gjort i snart ett par år, i princip varje morgon. Den är som vanligt lika svår att vakna till och lika lätt att snooza till. Jag ligger kvar i sängen i drygt en timme trots att jag stänger av alarmet efter en halvtimme. Jag inser att tiden är knapp men tänker ta en snabb dusch. Jag använder balsam istället för tvål och den korta duschen blir till en halvtimmes dusch då jag ställer mig och filosoferar och glömmer bort tiden. När jag sätter mig vid frukostbordet häller jag kaffe på gröten. Jag stannar sedan vid ett foto av mig som barn och ställer mig återigen och filosoferar, tills jag påminner mig om att jag har bråttom. Springer till bussen efter att ha rafsat ihop de sista sakerna, missar den, och sedan när jag kliver på nästa buss snubblar jag vackert in på den. 

Varsågod. Denna dag har jag håltimme i fyra timmar, så det finns väl inte alltför mycket som kan gå fel. Efter skoldagens slut ska jag och Lisa ta bussen/tåget till Stockholm för att hälsa på i hennes lägenhet. Hon kommer att få en fin överraskning.

'cause I miss you

Denna tjej var min skypedejt i ett par timmar nyss. Hon är saknad, älskad och underbar. Hennes namn är Malou Jorhem Wåhlin.

Jag är trött idag. Så trött att jag inte riktigt känt mig vaken på hela dagen, inte hängt med i samtal och hört som en kratta - inte föstått vad folk har sagt förrän de redan pratat med mig i en halv minut. En sak måste jag dock göra innan jag går och lägger mig. Jag måste mejla kvinnan som är ansvarig för värdfamiljerna i Madrid. Hon är en jättegullig, rar och trevlig kvinna men jag anser inte att hon skött placeringen av värdfamiljer på ett bra sätt. Min första värdfamilj, som hon själv sa inte klarade av att ha en elev, har nu fått en ny elev. Min andra värdfamilj, som var underbar, och som jag uttryckligen sagt verkligen förtjänar en ny elev, står nu utan elev. Detta gäller inte bara min familj, utan flera vars elever flyttat ifrån dem har fått nya elever. Jag kommer inte att komma till ro innan jag mejlat.

man is a giddy thing

Den tionde januari är dagen mitt jullovs sista dag och dagen då jag kom hem från ett tre dagar långt körläger. Fast långt var det sista som lägret var. Långt är också det sista som mitt lov har varit, det har liksom flugit förbi i en faslig fart. Jag bävar lite inför att gå upp tidigt för att gå till skolan imorgon eftersom det innebär att vardagen börjar, men jag längtar till Rosendal också, så det är inte bara negativt att skolan börjar. Tänka sig, att jag redan hade börjat skolan om jag åkt till Madrid. Tänka sig, att jag ännu inte satt mig vid middagsbordet. Det är en underlig tanke.

Lovet var välbehövt och lagom innehållsrikt men lite väl kort.

Jag var som sagt i Stockholm en dag, med Hannah och Felix. Fint. Malou den stackarn, som jag tänkte träffa, låg hemma sjuk och nu är hon i Madrid. Riktigt dumt. 

Och så ska självklart internet och bilduppladdning bråka, så jag återkommer senare med fler bilder. Bland annat på fyra snygga tjejer i långklänning, omnivilleveta.


Så. Nytt land, ny blogg, ny start (?). Nja, snarare ett bekant land, en fortsättning på bloggande under ett nytt namn och en fortsättning på livet i allmänhet. Så känns det, snarare än att allt är nytt. Mitt rum och min säng är mig nu bekanta, fast ändock inte riktigt likadana som de var innan jag åkte. I mig ryms mest förvirring och mycket tid till eftertanke varken lämnas eller tas. Fast ja, vi får se. Huruvida jag finner bloggande lika nödvändigt eller stimulerande hemma i Uppsala. Hemma. Ett hem är varän man jag finner mig nöjd. Jag tror att jag är ganska nöjd här. Nöjd med ett nytt år. Nöjd fast missnöjd med att skolan snart sätter igång.      

Nu är klockan mycket och den blev ännu mer när jag nyss kom ihåg att jag ska upp om knappt sju timmar, för att med Hannah följa med Felix till en modellagentur. Kan man tänka sig? Ja, det kanske man kan.

Tänkte lägga upp du-vet-vilken-bild-vi-bråkade-om-Felix från Västkusten i somras, men har ni honom på facebook får ni se den där istället. Sanningen är den att jag är rädd för hämnd om jag lägger upp den...

RSS 2.0